Operation i Bulgarien, del1

Och nu till något som jag vet många av er velat veta. Jag avslutade historikinlägget om att jag beslutade om att göra en operation i Bulgarien.

Först och främst vill jag klart göra att det är inget halmstrå jag dragit i. För ett halmstrå anser jag att man desperat gör vad som helst utan några som helst grunder.

Det har jag verkligen inte gjort. I våras läste jag i en tidning om denna operation kallade "Liberation treatment". Jag tänkte inte mer på det o så berättade min farbror om att hans arbetskamrats fru gjort operationen i Bulgarien. (detta va i mitten av sommaren) Bulgarien tänkte jag. Det är inte precis det land man tänker sej göra en sådan sak.
Men jag började kolla upp saken. Jag såg bla youtube-klipp o läste massor om det. Jag kom bland annat fram till att det måste ligga nåt i det.
Det var en doktor i Italien som kommit fram till att det blidas förträngningar (CCSVI) i bland annat halsvenerna o detta orsakar Ms.
Oj, detta blev väldigt kort o jag känner att jag ej vågar berätta mer om vad han kom på. Då rör jag säkert ihop allt. Hur som helst anser svenska doktorer att det inte tillräckligt vetenskapligt bevisat.
Men jag blev trots det övertygad om att det var en sak jag bör göra. Inte ens mina föräldrar kunde få mej att ändra mej om det hade varit så. Dels vet dom ju att när jag väl bestämt för en sak är det svårt att få mej att ändra mej... Nu har jag sådan tur att dom stötta mej i det beslut jag tog. Dom följde ju t o m med mej när jag bad dom. Det var lixom en självklarhet.
Jag tror att det mest underbara för dom var att dom fick skjutsa mej på en vagn på flygplatsen o mata mej efter operationen. Jag var ju 3,5år när jag kom till dom;).

Men i a f. Jag tar allt från början.
Tidigt på torsdagen åkte vi till Arlanda. Sist jag var där var jag på väg till Vintersol (neurologisk o reumatisk rehabanläggning på Teneriffa ). Ännu en resa för min Ms. Sjukdomen får mej i a f ut att resa :). Vi mellanlandar på köpenhamnflyplats. På biljetten står att bytet sker bara på terminalen bredvid där vi landat. Toppenbra! Men när vi väl kommer till Köpenhamn flygplats står det att vi ska till en gate långtlångt bort. Med mina gångsvårigheter skulle vi ju aldrig hinna. Då hitta vi en bagagevagn. Pappa lyfte upp mej o som handen i handsken, som... (Lisa du skulle va här nu)....satt jag i vagnen. Med fart for vi fram genom flygplatsen. Tyvärr tänkte vi ej på att ta ett kort på denna galna händelse. Men va kul om någon filmade typ sin käreste o så far tre tokar förbi.
Men vad skulle vi göra. Jag var supertrött i benen.
I a f vi kom i god tid tills flyget kom. Så flög vi vidare till Sofia där turistarrangörerna stod med en stor namnlapp med mitt namn.
Då började kännas lite verkligt, men jag kände mej helt lugn. Vi blir skjutsade till hotellet  där vi checkar in. Det är mörkt ute så vi har inte en blekaste om hur det ser ut ute eller var sjukhuset ligger, men det gjorde inget. Vi satte oss och åt o jättehärliga servitörer serverade oss. Gott!!

Fortsättning följer för nu må jag sov i MIN säng...(har inte gjort d på 10dar...)