26.4.11

...vi väntade... väntade... ( återbesök del 2 )

USCH... va trist det var. 
Om jag inte hade fått nålen i armen, så kunde jag i alla fall gått upp till fiket. Mamma gick ut ett par gånger och frågade om det inte var dax snart.
Men så plötsligt kom dom och drog iväg min säng. Klockan var då 18.30. 
Sist fick jag en spruta i magen och jag tänkte om det var bedövningen så jag blev lite orolig när jag inte fick någon nu. 
Men dom sprutade in den via armen, men det var lite otäckt att inte kunna fråga. Man kanske skulle pluggat bulgariska innan;) När doktorerna som skulle operera kom in kunde jag fråga på trött knackig engelska. 
Dom började spränga och spräningarna kändes knappt, så jodå dom hade bedövat mej. Jag kan inte påstå att spräningarna inte alls kändes men det kändes i a f mindre än förra gången. 
När ena doktorn sprängt 5 gånger på venen vid ryggraden sa den andra ”one more”. Han gjorde det och då ville den andra att han skulle spränga en gång til
l... så venen längst ryggraden är välsprängd. Inte mej emot om det hjälper min gång. 
Det visade sej att jag hade 60% förträngning på vänster sida av halsen o 70% på höger. Vid ryggraden satt 85%. 
När ingreppet var klart visade ena doktorn mej hur det sett ut innan och hur det ser ut nu. Om inte det här är rätt väg blir jag väldigt undrande. 
Tyvärr fick jag inte med någon cd med röntgenbilderna ännu eftersom det var röd dag dagen efter då ju skulle fått det, men dom sa att dom skulle skicka den... 
Det hela tog i a f bara 50 minuter. 
Sedan rullades jag ner åter upp till mitt rum. Där ville dom att jag skulle dricka 1,5 liter vatten. Snacka om att jag kissa den kvällen.

När jag kom upp väntade det kall mat på mej. Det lustiga var att jag knappt kunde äta. Jag som fortfarande inte ätit sedan kvällen innan.
Den natten sov jag väldigt illa. Som tur var hade jag tv på rummet. Tiden gick och jag sov lite då och då. 
På morgonen kom sedan ena doktorn som var med när jag undersöktes. Hon gav mej lite info om ingreppet och sedan undersökte hon mej med doppler och visade att blodet flödade. 
Sedan gick hon och jag ringde efter mina föräldrar. Jag packade väskan och sedan gick vi åter till hotellet. När jag lämnade sjukhuset såg jag ena doktorn som opererat. Han vinkade glatt åt mej. Jag betalade det sista som skulle betalas o så lämnade Tokuda. 
Solen lös gott o gräset var lite grönare än här. Våren hade kommit lite längre där, men inte så mycket mer. 
Jag och mamma tänkte njuta av solen på balkongen i mitt rum. Men bara efter 5 minuter gick vi in till pappa. Jag lade mej på sängen o somnade på en gång. När jag vaknade hade pappa och mamma gått till sej. Eftersom mitt rum hade blivit tokvarmt gick jag dit och hängde lite. 
Vi gick sedan ner till restaurangen och åt. Jag tror aldrig vanlig pasta har smakat så gott. Även här som jag brukar avslutade jag kvällen ( långfredagen ) med en kopp gott grönt té.


Inga kommentarer:

DET ÄR ÖVER NU...nästan!

😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊 Värmen från sommaren hetta, som har lagrats i kroppen verkar vara borta . Nu orkar j...