OTÄCKT!!

Här sitter jag o känner att jag inte kan somna... men denna gång har jag nog giltigt belägg för det.

Natten till lördag typ kl 3 så krossade en mörk full man fönstret på min uteplatsdörr o tog sej in. Han sa att han blödde men ja såg inget (iofs  ja kollade inte så noga plus att d va mörkt eftersom ja inte har nån taklamp o ja va skiträdd...). Medan ja ringde polisen 👮 så typ skrek jag att han skulle ut medan jag ringde efter hjälp. Men som sagt han tog sej in o satte sej på pilatesbollen. Det blev lite komiskt för han trillade på golvet o typ somnade lite halvt ( kan skratta åt d nu ). 

Men jag va riktig skärrad o som tur var hade flera grannar också ringt polisen så dom va snabbt här. Så skönt att jag har bra grannar.

Ja ringde också några vänner som bara bor typ 5min bort så dom kom ju. Skönt så slapp ja va själv. Då saknade ja verkligen mitt liv som kombo... 

Igår så hämtade pappa hem mej, så jag sov där någon natt. Men jag är fortfarande orolig o stel i kroppen, men väljer att va hemma. Dom må ju komma o laga fönstret snart o då bör ja nog va hemma...

En väldigt obehaglig upplevelse. 

Som jag berättade så blev min redan stela kropp ännu stelare. Jag har ju senaste tiden t o m haft problem med ridningen för att framlåret dragit sej uppåt medan ljumsken o höften börjat göra ont. Såklart på höger sidan. Så detta gör ju ej saken bättre. 

Nu kände jag mej verkligen i underläge. Jag tackar Gud för att mannen enbart ville ha hjälp med sitt sår på huvudet (ett sår jag inte såg) o inte mej fysiskt illa. Här va en tragisk person som ville ha hjälp, men pga alkoholen o ev andra droger så hade han inget omdöme om vad som va rätt o fel.

Vilket resulterade i att jag blev skiträdd. 

Många hade nog blivit helt galna o slagit o försökt  knuffa ut han, men eftersom jag sitter i rullstolen, så är jag ju begränsad. Visst... jag hade nog inte kunnat göra mycket mer i "vanliga" fall, men känslan av hjälplöshet hade nog varit mindre.